När jag var sju år gick jag på min första friidrottsträning och sedan dess tränade jag fram till förra sommaren. Jag saknar friidrotten något otroligt mycket och speciellt alla vänner man träffade där. Även om jag inte haft de bästa dagarna i friidrott har jag alltid kämpat. Jag har haft hälsporre, slatter i hälarna ljumskarna och i knäna och en massa små skador tillsammans med pollen och ansträngnings astma jag kämpade mig frammåt ändå. Ett tag stod alla tider stilla och jag förstod inte varför jag kommer ihåg hur jag tänkte då jag ville ge upp och skita i det för jag skulle ju ändå inte bli bra. Men jag gav mig inte förrens förra sommaren efter 8 år inom friidrotten. Jag gav upp något som varit en del av mitt liv på grund av att mina knä inte har orkat mer. Jag hade övningar jag gjorde hela tiden men det hjälpte inte jag har fortfarande problem med dem men idag bestämde jag mig för en grej. Jag gick ut och sprang en runda idag även om jag har ont nu efter så var det en underbar känsla att inte ha sprungit en ordentlig runda sedan oktober förra månaden och gå ut och springa i tjugo minuter underbart säger jag bara. Nu till det jag bestämt mig för jag ska börja igen! Även om det inte blir 800m och sådant just nu ska jag iallafall börja med kulan, släggan och diskusen igen. För alla vänner inom friidrotten som jag saknar så otroligt mycket ska jag ta tag i och börja träffa igen. NU KÖR VI!!!!!!!!! ♥